Jag hatar den här känslan. Jag vill gråta men det kommer inga tårar. Det är ju skit, jag vill inte att An Cafe ska splittras! Dom finaste pöjksen i världen får inte gå skilda vägar. Det blir ju det sorligaste som någonsin härnt då... Dessutom är jag besviken på mig själv för att jag inte gråter. Älskar jag inte An Cafe lika mycket som jag gjorde förut, eller är det bara så att jag känner på mig att dom inte kommer att splittras utan kommer tillbaka om några år. Miku lovade ju att dom skulle kommat illbaka. Jag hoppas att han håller sitt löfte. Jag skulle inte gå till skolan på enb månad om det skulle vara helt klart att dom skulle gå skilda vägar, det skulle bara inte gå :(

Kimi wa boku no taiyo sa An Cafe!!